Kvalitetsbeskrivning

Syfte och användbarhet

En flygbild är en centralprojektion, utan korrigering för terrängens form eller kamerans vridningar, vilket innebär att skalan i bilden varierar. Flygbilderna behandlas för att åstadkomma så neutrala och verklighetsöverensstämmande färger som möjligt. Röda och blå stick tas bort ur bilderna.

Vanliga användningsområden är till exempel kartering för framställning av planer, kartor, ägoslagsgränser, höjdkurvor, terrängmodeller och 3D-modeller. Det infraröda färgområdet kan användas för att tolka vegetation och göra analyser, för exempelvis skogliga ändamål.

Flygbilderna har behandlats radiometriskt för att pixelvärdena ska få standardiserade medelvärden och standardavvikelser per band, så kallade spektrala signaturer, för olika typer av objekt, till exempel bebyggelse och skog. Det innebär att samma terrängtyper och marktäckeslag ser likartade ut i olika bilder, när förutsättningarna vid fotograferingstillfället är desamma. Bilder inom samma flygfotoområde och fotograferingstillfälle har samma färgbalans. Tidpunkt för fotografering liksom förhållanden på marken, exempelvis torka eller fuktig mark, och i atmosfären avgör hur bra resultatet kan bli. Tidpunkt under säsongen spelar också stor roll i och med att vegetationen är olika utvecklad, till exempel före och efter lövsprickning.

Bilderna är fotograferade med övertäckning, vilket ger möjlighet för stereobearbetning, till exempel 3D-mätning.

Datafångst

Tillkomsthistorik

En flygbild är en centralprojektion, utan korrigering för terrängens form eller kamerans lutning i förhållande till lodlinjen. Det innebär att skalan i bilden varierar.

Flygfotografering har genomförts från olika flyghöjder beroende på kameratyp och behov av upplösning. Flygfotografering har från 1950-talet och framåt skett rikstäckande enligt beslutad flygfotoplan, huvudsakligen under vår och sommar.

Fram till 2005 användes enbart analoga kameror. 2006 gjordes de sista flygfotograferingarna med analog kamera för det nationella bildförsörjningsprogrammet. Från 2007 har all fotografering skett med digital kamera.

Flygfotografering genomförs från olika flyghöjder (2500 m – 7400 m), beroende på vilken kamera som används och vilken upplösning man vill ha.

Bilderna är fotograferade med övertäckning, vilket ger möjlighet till stereobearbetning. Övertäckningen i stråkled är cirka 60 %, men från och med 2021 är den 80 % över de områden som fotograferats med den lägre upplösningen 0,37 m. Övertäckning mellan stråk är 20 – 30 %. Inom vissa större tätorter har även mellanstråk fotograferats, för att åstadkomma bättre insyn i tätbebyggda områden med höga byggnader.

Geometrisk upplösning

Flyghöjd och typ av kamera som används vid fotograferingen är avgörande för vilken geometrisk upplösning bilderna får, se tabellen nedan under rubriken Radiometrisk upplösning.

Radiometrisk upplösning

Från och med 2019 används en digital kamera av typen UCE Mark 3 med 14 bitars färgdjup. Kameran UCE (UltraCam Eagle), även den med 14 bitars färgdjup, användes mellan 2013 – 2018. Året 2014 användes även kameran UCXp wa med 14 bitars färgdjup. Den digitala kameran DMC (Digital Mapping Camera), med 12 bitars färgdjup, introducerades 2005 och användes fram till 2013. 

Vid framställning av färdiga 4-kanals, färg- respektive IR-bilder används det pankromatiska bandet i en så kallad panskärpning, vilket innebär att de fyra färgbanden (rött, grönt, blått och närinfrarött) används för att färga in den pankromatiska bilden med den högre upplösningen.

De digitala flygbilderna från det nationella bildförsörjningsprogrammet har från och med 2019 en upplösning på 0,15 m respektive 0,37 m i det pankromatiska bandet. Fram till 2018 hade bilderna en upplösning på 0,24 m respektive 0,48 m i det pankromatiska bandet. De enskilda färgbandens upplösning i förhållande till det pankromatiska är dock betydligt sämre.

I DMC-bilderna är förhållandet mellan färgbandens upplösning och det pankromatiska bandet 1:4,8 och i UCE-, UCXp wa-, respektive UCE Mark 3-bilderna är förhållandet 1:3. Du kan se effekterna av dessa skillnader i bildexemplen nedan.

Underhåll

Underhållsfrekvens

Ambitionen är att årligen fotografera cirka 30 % av landet; ofta och med högre upplösning (0,15 m) i mer tätbebyggda områden i södra Sverige och längs norrlandskusten (vartannat år), men glesare och med lägre upplösning (0,37 m) i Norrlands inland och fjällen (vart fjärde år respektive vart sjätte till tionde år).

Södra delen av landet och längs norrlandskusten fotograferas omväxlande före lövsprickning och efter. Återstående 11 tätorter inom låghöjdsprogrammet, som ligger utanför 0,15 m täckningsområde, fotograferas med ett intervall på två till fyra år, lite beroende på användning och efterfrågan.

Hela landet fotograferas enligt en långsiktig flygfotoplan. Läs mer om planer och utfall på lantmateriet.se.

Den årliga flygfotoplanen kan dock inte alltid genomföras i sin helhet, till exempel kan i vissa fjällområden väderförhållande vara för dåliga. Åldersredovisning av befintliga bilder och aktuell årlig flygfotoplan redovisas även i Lantmäteriets söktjänst GeoLex.

Datakvalitet

Lägesnoggrannhet

Det är framför allt exponeringspunktens koordinater och bildens rotationsvinklar som styr lägesnoggrannheten.

Vid 3D-mätning i flygbilder (stereokartering) av relativt väldefinierade punkter, exempelvis takhörn, kan medelfelet (standardosäkerheten) förväntas bli cirka 2 gånger bildens upplösning i både plan och höjd.
För objekt som inte är så väldefinierade kan värdena bli sämre än så.