Syfte och användbarhet
En flygbild är en centralprojektion, utan korrigering för terrängens form eller kamerans vridningar, vilket innebär att skalan i bilden varierar.
Vanliga användningsområden är uppföljning av förändringar i bebyggelse i städer och samhällen samt lokalisering av gamla deponier av miljöfarligt gods runt industrier. Det infraröda färgområdet kan användas för att tolka vegetation och göra analyser för t.ex. skogliga ändamål.
De flesta av bilderna är fotograferade med övertäckning, cirka 60 % i stråkled och 30 % mellan stråken, vilket ger möjlighet för tolkning och mätning i 3D/stereo.
Datafångst
Tillkomsthistorik
Flygfotografering har sedan lång tid tillbaka genomförts i Sverige. Det har skett från olika flyghöjder beroende på kameratyp och behov av upplösning. Under en lång tid skedde fotograferingen med analog kamera, men under senare år har digitala kameror använts. I vårt analoga flygbildsarkiv finns cirka 1,2 miljoner flygbildsnegativ från slutet av 1920-talet och fram till 2006. Digitalisering av detta arkiv pågår kontinuerligt, där vi framställer digitaliserade flygbilder genom att skanna in de gamla flygbildsnegativen.
Flygfotograferingen har genomförts från främst 4 600 meters höjd med svartvit film och är anpassad till dåvarande referenssystem RT 90 2,5 gon V. Även andra flyghöjder har dock förekommit, från några hundra meter upp till 13 200 m.
Flygbilderna har skannats in med 14 – 16 mikrometers upplösning, vilket motsvarar en upplösning på cirka 0,5 m på marken. De äldre flygbilderna, från åren 1930 – 1948, har dock kopierats till mikrofilm i ett första steg, vilket gör att dessa får cirka 3 – 5 gånger sämre upplösning på marken. Dessa bilder har inte full rikstäckning och kvaliteten på dem är också sämre än på övriga flygbilder.
Generellt sett kan vissa flygbilder ha något sämre kvalitet, det kan till exempel finnas suddiga partier, färgrester eller skrapmärken på bilderna som ej kunnat åtgärdas.
Den efterföljande georefereringen av de digitala bilderna sker på delvis annat sätt än för de nya flygbilderna, eftersom GPS-data inte finns tillgänglig. Centrumkoordinaten för flygbilderna hämtas från gamla analoga stråköversikter. Inre orientering görs till stor del manuellt genom att leta upp bildernas rammärken och mäta in dessa. Gamla kamerakalibreringsprotokoll används för att få koordinater för rammärken och för att kunna korrigera för kamerans felteckning.
Geometrisk upplösning
Flyghöjd och typ av kamera som används vid fotograferingen är avgörande för vilken geometrisk upplösning bilderna får. Nedan en illustration av exemplet ovan med flyghöjden 4600 m.
Upplösningen räknas ut genom formeln: Pixelstorlek på marken (m) = Skannerupplösning (cm) * Flyghöjd (m) / Kamerakonstant (cm).
Fotografering har främst skett från 4 600 meters höjd med en negativskala på runt 1:30 000, vilket ger en upplösning i flygbilderna på 0,5 m per pixel.
Geometrisk precision vid digitalisering via skanning är bättre än 2 μm (RMS) för 23 x 23 cm negativ och 3 μm (RMS) för 30 x 30 cm negativ. De skannade flygbilderna sparas med 8 bitars djup.
De efterföljande bearbetningarna leder vanligtvis inte till utkritningar (det vill säga pixelvärde 255) eller helsvarta pixlar (det vill säga pixelvärde 0), men i sällsynta fall kan det dock finnas ljusreflexer i bilden som får maximalt pixelvärde. En strävan är att statistiken för den skannade bildens pixelvärden (histogrammet) skall se likartade ut för respektive objekttyp, det vill säga att bebyggelse, skog och andra marktäckeslag ska se likartat ut i olika bilder, när övriga förutsättningar är desamma. Men tidpunkt för fotografering liksom förhållanden på marken och i atmosfären vid fotograferingen avgör hur bra resultatet kan bli. Tidpunkt under säsongen spelar också stor roll i och med att vegetationen är olika utvecklad, till exempel före och efter lövsprickning.
Underhåll
Underhållsfrekvens
Digitalisering av flygbildsarkivet pågår kontinuerligt. De analoga bilderna skannas för att bevara ett historiskt lager. I Lantmäteriets söktjänst GeoLex finns ytterligare information gällande vilka flygbilder som finns tillgängliga.
Datakvalitet
Lägesnoggrannhet
Vid orientering så kan noggrannheten variera mycket, beroende på bildens kvalitet och det stöd- och referensmaterial som använts.