Informationsinnehåll

Produktens information kommer från Lantmäteriets fastighetsregister som innehåller information om alla fastigheter i Sverige. En del av fastighetsregistret är den digitala registerkartan (DRK). I DRK ska det enligt 37 § fastighetsregisterförordningen (FRF) redovisas bland annat:

• indelningen i län och kommuner (administrativ indelning)
• fastigheters och samfälligheters utbredning (fastighetsindelning)
• indelningen i socknar (historisk indelning).

Fastighetsindelningen är lämplig att använda för att få en överblick över fastigheter och deras inbördes förhållanden, men det är viktigt att komma ihåg: innehållet i den digitala registerkartan har inte rättsverkan. Det är förrättningskartan tillsammans med beslut och protokoll som utgör gällande juridiska dokument. Dessa dokument finns arkiverade hos Lantmäteriet.

Om du behöver använda fastighetsindelningen som underlag för användning eller myndighetsbeslut som kräver högsta aktualitet med lägsta lägesosäkerhet bör du ta kontakt med Lantmäteriets kundcenter för att få tillgång till förrättningskartor och annan relevant information.

Förändringar i administrativa gränser och fastighetsindelning görs efter myndighetsbeslut. Den rättsliga spårbarheten för fastigheter finns redovisad i fastighetsregistret. Varje förrättning är dokumenterad i detalj i en akt tillsammans med en förrättningskarta.

Sveriges fastighetsindelning är inte fullständigt utredd. Det innebär att det finns områden som endast finns i akterna men som inte redovisas i fastighetsregistret. Vissa fastigheter och samfälligheter redovisas med en ofullständig yta eller en förenklad geometri (punkt eller linje). 

Det finns områden som inte är utredda och därför saknar information i fastighetsregistrets textdel, men som ändå redovisas i kartan och har en identitet. Det kan vara helt outredda områden eller områden som är samfälligheter men som inte har blivit registrerade. Vissa äldre samfälligheter är registrerade men saknar geometri och finns inte med i leveransen.

Många gränspunkter saknas i den digitala registerkartan. Det gäller särskilt äldre gränspunkter som inte har lagts in i databasen, men de kan finnas i akter och gamla register. Lantmäteriet arbetar med att komplettera databasen, dels med gränspunkter från kommuner, dels med att uppdatera äldre gränspunkter till rätt referenssystem. Fullständigheten förbättras därför kontinuerligt.

För punkter, linjer och ytor i kartan är målet att det ska vara lätt att skapa topologi. Det innebär att objektens positioner och relationer till varandra måste vara sådana att de kan användas för att skapa korrekta och sammanhängande geografiska strukturer och analyser.

När objekten lagras i Lantmäteriets databas kontrolleras att objekten följer de geometriska och topologiska regler som finns uppsatta samt att informationen stämmer med OGC:s (Open Geospatial Consortium) krav på geometrier. Det kontrolleras också att endast giltiga värden och objekttyper lagras i databasen.

För de objekt som ingår i fastighetsindelningen kontrolleras att fastigheterna ligger i rätt kommun och att fastighetsområdena stämmer överens med informationen i fastighetsregistret.

Det kan finnas brister i den logiska konsistensen, vilket innebär att datastrukturen inte är korrekt. Det kan leda till att flera id-punkter hamnar inom samma yta. Den logiska konsistensen kontrolleras och rättas kontinuerligt. Fel som beror på bristande synkronisering mellan databaser kan uppstå, men de åtgärdas inom några dagar.

Koordinaterna för gränspunkterna och brytpunkterna på gränslinjen ska stämma överens.

Lägesosäkerhet beskriver hur väl ett angivet läge i kartan stämmer överens med det verkliga läget i terrängen. Exaktheten i fastighetsgränserna kan variera från några centimeter till flera meter beroende på hur inmätningen har gjorts, från manuell digitalisering av kartor till GPS-mätningar direkt på plats.

Lägesosäkerheten, som beskriver hur exakt en gränspunkt är placerad, lagras som ett medelfel, angivet med millimeternoggrannhet. Medelfelet visar hur stor lägesosäkerheten är i förhållande till det referenssystem som används, till exempel SWEREF 99 TM. Även om gränspunkterna för en fastighet är korrekt placerade i förhållande till varandra, kan de ändå vara felplacerade i förhållande till referenssystemet.

Medelfelet är nästan alltid beräknat eller uppskattat utifrån de mätmetoder som använts vid insamlingen av data. Medelfelet ger en ungefärlig bild av lägesosäkerheten för gränspunkten, även om den faktiska lägesosäkerheten kan vara både bättre eller sämre.